Intra-aktion mellan människa och materia – från intersubjektivitet till intrasubjektivitet

1) Performativ forskning

Forskare är ansvariga för snitten vi gör eftersom vi är agenter i universumets materiella blivande (Barad 2007: 178). Kan forskning fungera som konsten – att den berör, skapar olika upplevelser och bilder – att den gör något med oss? Forskaren påverkar forskningen – med andra forskare ter sig forskningen annorlunda.

Affekt (Spinoza): Grundläggande relationell. Centralt begrepp inom konst. Intensitet, kraft till rörelse, sätter igång. Mer flyktig än känsla. Kroppsliga processer. Pre-reflexiv. (Stora och små) händelser och sense-event (Deleuze). Rhizom (Deleuze & Guattari). Affekt, till skillnad från känslor, är det som bryter fram – bryter igenom – och som sedan medvetet bearbetas i form av känslor. Sätter igång ett meningsskapande för att försöka förstå händelsen – vi svarar med kunskap, mening och förståelse. Forskare behöver upptäcka händelseförlopp och zooma in för att undersöka/förstå vad som skapas. Affekt i Spinoza som en kraft som är större än människan själv som visar sig.

Materia/intra-aktion: En stabiliserande/destabiliserande process – intra-aktivitet. Fenomen är den minsta materiella enheten (Barad 2007).

Sammankoppling: all materia är sammankopplad i olika ”samlingar”. Allt hänger samman – kopplas samman om och om på olika sätt i nya sammankopplingar. Specifika materiell-diskursiva praktiker. Gränsdragande praktiker, produktiva och del av fenomenet de frambringar, ingen inre gräns men öppna ändar. Materiella konfigurationer/dynamiska re-konfigurationer av världen/verkligheten. Icke lokaliserade i världen på statiskt vis, men utvecklar sig i tid och rum (Sando 2019). ”Kropp” av oväntade ögonblick. Läser händelser som maskin/apparat/samling (Deleuze & Guattari) – sammankopplat. Allt påverkar allt – inget är mer eller mindre betydelsefullt. Rhizom (Deleuze & Guattari). Belyser komplexiteten i ett sammanhang, t.ex. en arbetsplats.

Performativ agent: Skapande och producerande. Handling är materia.

Niels Bohrs kvantfysik: Observatören påverkar experimentet – sättet man konstruerar experimentet påverkar forskningsresultatet. Forskaren och de instrument som används finns hela tiden med och påverkar materians beteende. Det som händer i en atom är inte förutsägbart – materian som aktör i processerna. Subjekt och objekt är inte frånskilda varandra utan samspelar. Fenomen som enheter.

Diffraktiv analys: Diffraktion – möten mellan materier som skapar nya mönster. Reaktion mot begreppet reflektion för att belysa det nya (ny kunskap) som uppstår i mötet mellan olika materier.

Agentiska snitt: Lyfter fram delar av en händelse att fokusera på/frysa (Barad 2007).

2) Barnhehageledelse i bevegelse

Frågeställning: Vilka rörelser sker i ledarteam i tillhörighet till nya roller i Trondheim kommun och deltagande i kommunens ledarutvecklingsprogram?

Fokus: Vad händer när forskaren/materien blir aktör? Hur verkar performativ forskning?

Metodiska ingångar: Co-walking, confabulative conversations, mail, loggar, händelser, diffraktiv analys (stötta erfarenheter med teorier), agentiska snitt.

Urval: 35–45 anställda, 1–2 avdelningsledare. Både nya sammansättningar och etablerade team/enheter. Fördelning av personalansvar i ledarteamet efter yrkesgrupper, små/stora barn, blandning av hus och yrkesgrupper. Avstånd mellan husen, 5–20 min gångavstånd.

3) Glödande händelser (här knutet till forskarens agens)

Vad sker när data glöder? Berör, också kroppsligt.
Händelser som gör något med oss, skapar oro och vivel, får oss till att tänka annorlunda, ställa frågor.
Vi bjuds in av händelser (MacLure 2013). Händelser som vibrerar, skapar spänning.
Agentiska cuts (Barad 2007). Staying with the trouble. Gruble (Haraway)
Forskaren använder subjektiviteten för att göra snitt och kunna undersöka. Att träna oss i att konstruera apparater som gör att vi lär oss att få syn på andra saker. Forskaren påverkar vare sig hen vill eller ej – då kan vi lika gärna vara öppen med vår (positiva och negativa) påverkan. Vi ansvarar för vad vi väljer att lyfta fram – vilka agentiska snitt vi gör – det utgör en makt i forskarrollen.
Vi pratar om konstens performativa kraft – men har inte pratat så mycket om forskarens/forskningens performativa kraft

4) Autoetnografisk skrivning (Lauren Richardson)

Personens liv skrivet av sig själv – att skriva och skapa liv (Denzin 1989: 10). 3 små ord (Richardson 2016). Skrivandet som performativ materia. Helande, tränande och kraffullt verktyg. Enkla regler: tacka för delning, lyssning, men inga applåder.

Steg 1: Välj ett halvt 10-år i ditt liv: Skriv så många 3-ordsmeningar som möjligt om dig själv. Gå samman 2 och 2 och dela. Presentation – någon delar i helgrupp, frivilligt.

Steg 2: Skriv så många 3-ordsmeningar som möjligt om världen/omvärlden i perioden du valt. Gå samman 2 och 2 och dela. Presentation – någon delar i helgrupp, frivilligt.

Steg 3: Koppla samman det globala och det personliga. Sätt ihop meningar eller gör nya. Gå samman 2 och 2 och dela. Presentation – någon delar i helgrupp, frivilligt.

Ladda ner Moes text som PDF

”Skaparkväll – en arbetsform”

Samling i halvcirkel till musik. Musiken tystnar. Välkomnande: Måleriet introduceras – ta förslagsvis minst 5 färger och måla med hjälp av pensel, kniv, roller eller fingrar. Allt du målar blir rätt! Lägg prestationen åt sidan och experimentera.

Musik: Ett varv där var och en får dela med sig av vad musiken väcker för tankar/känslor.

Måleri: Var och en målar en bild i 20 minuter. Bilderna delas sedan i grupper om 3–4 deltagare utifrån frågeställningen ”Vad berättar din bild om dig och ditt liv?” och i delandet av andras bilder ”Om du hade målat bilden, vad hade den berättat om dig och ditt liv?”. Delandegruppen stannar upp vid en deltagares bilder åt gången. Deltagaren som målat bilden får företräde och får berätta det den vill om bilden/processen och provtänka kring frågeställningen. Därefter inbjuds övriga deltagare att ”låna” bilden och ”göra den till sin egen”.

Runda 1: Ett ord om ”Skaparkvällen” från varje deltagare. Runda 2: Ett ord om konferens första dag från varje deltagare.

”Att bli till med språk och materia”

– Bosse inleder om Orhan Pamuks museum.

– Hannes förtydligar Barads idé om hur materia och diskurs inte går att skilja från varandra – att allting är både materiellt och diskursivt på samma gång. Dessutom förtydligas begreppet ”glödande” som en beskrivning av när materia pockar på, påverkar, skapar, ger nya sken etc.

– 10 min reflektion. Fritt skrivande (enstaka ord, dikter, lösa reflektioner/nyckelord, sammanhängande texter/berättelser): Händelser där materien blivit ”glödande” och ”levande”? Det kan handla om rum, ljud, ord, ting, belysning, kroppar etc.

– 15 min delande 2/2.

Ett varsitt exempel från deltagarna på när materia blivit ”glödande”. Exempel som togs upp var mötet med platser (platser från barndomen, arbetsplatser, institutioner, entrérummet m.m.), sjukdom, musik, naturen (växter och väder), clownnäsor, måleriverktyg, uppgifter, lyssnande, whiteboard-tavlan i klassrummet, det första mötet med sitt barn, tomma ytor (i fotboll, i texter m.m.).

Per inleder med beskrivning av Sterns begrepp ”nuvarande ögonblick” och de fyra rummen (det sociala, det formella, det fysiska och det filosofiska/teoretiska). Visning av en video från arbetet i Ansgarkyrkan med efterföljande runda med tankar från varje deltagare om vad vi sett i videon.